Maktkoncentration i vapenfrågor

I en tidningsartikel i Svenska Dagbladet 2004-11-14 uttalar rikspolisstyrelsens (RPS) regelmakare att han "håller inte med om att regeringen i stället borde lägga sin energi på att komma åt den illegala vapenmarknaden. Anledningen är att 2.500 lagliga vapen varje år stjäls eller försvinner", säger regelmakaren. En helt felaktig uppgift.

Regelmakarens favoritfras citeras också: "Alla illegala vapen har en gång varit legala." De officiella uppgifterna från Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) att 7 av 430 brottsvapen var f.d. legala vapen visar dock att påståendet saknar grund och att 98% av brottsvapnen var illegala redan från början. Om de varit legala i ett annat land vet ingen, inte heller RPS, och det är ointressant.

Regelmakaren betecknar lagförslaget enligt Ds 2004:32 som ett sätt "att värna rätten att inneha vapen". Vapenägaren har inte kunnat hitta någon paragraf i den svenska vapenlagstiftningen som formulerar en rätt att inneha vapen. Dessutom innehåller lagförslaget enligt Ds 2004:32 förslag på långtgående inskränkningar som kommer att drabba idrottsskyttet med katastrofal verkan (utan att ha någon som helst inverkan på det illegala vapenvåldet).

SVF vänder sig starkt emot att regelmakaren därefter uttrycker sig hotfullt, i det han säger att "alternativet vore ett totalförbud och jag hoppas att vi aldrig behöver gå så långt." SVF tolkar detta hot som att regelmakaren anser, att RPS har möjlighet att påverka beslutsfattarna mot ett totalförbud.

Uttalandet får det att framstå som om det bara finns två alternativ: en totalstrypning av idrottsskyttet eller ett totalförbud mot civila vapen.

I England infördes ett totalförbud. Trots detta gick våldsbrotten med vapen upp 34% i England och 40% i Australien. Detta indikerar att det inte finns något samband mellan legala vapen och brottsligheten.

Men uttalandet låter ana en helt annan bild, nämligen av den verkliga styrande makten när det gäller hur vapenlagstiftningen skall utformas. Idag är det i stort sett en enda person, som har ett avgörande inflytande på vapenlagstiftningen och tolkningen av densamma: RPS regelmakare. Hans signatur finns under så gott som alla handlingar som har anknytning till detta ämne, t.ex.:

Förslag till föreskrifter och allmänna råd, de s.k. Fapparna: Kan välja vilka som får vara remissinstanser. En sådan selektiv remissrunda var den, som sedermera ledde till ett allmänt råd att vapen med en piplängd understigande 7 cm av RPS anses olämpliga som målskjutningsvapen. De enda remissinstanserna var Pistolskytteförbundet (som inte gillar kortpipingar eftersom det finns ett specialförbund för dessa) och Svartkrutsskyttefederationen, som endast har historiska förebilder som mönster och ej piplängder.

SVFs test, i närvaro av riksdagsledamöter och press, visar att precisionen är lika god oavsett piplängd på de avstånd som gäller för skyttegrenarna ifråga.

Slutlig version av Fapparna: När det gällde kortpipingarna skärptes texten ytterligare i den slutliga versionen.

Vissa allmänna råd och föreskrifter är klart inskränkande gentemot lagstiftningen, vilket strider mot legalitets- och objektivitetsprinciperna.

De bemyndiganden RPS fått att skriva föreskrifter har ej skötts. Se t.ex. de bristfälliga reglerna för förvaring av vapen hos privatpersoner.

Konsekvensutredningar: Trots att myndigheter har skyldighet att göra en konsekvensutredning innan nya regler införs har RPS för nya Fap 556-2 (förvaring hos handlare och skytteföreningar) valt att inte utreda konsekvenserna och de siffror man ändå anger har visat sig inte vara realistiska.

Föredragande i RPS styrelse: Det finns stark indikation på att RPS styrelse missleddes i föredragningen om vad skärpningarna i Fap 556-2 innebar.

Årliga rapporter till Justitiedepartementet: RPS föreslår skärpningar, som endast försvårar det legala användandet av idrottsvapen utan att ha någon effekt på vapenvåldet i samhället. Uttalanden stöds av en synnerligen otillförlitlig statistik som är nästintill omöjligt för utomstående att kontrollera.

Årliga konferenser med vapenhandläggare: Minnesanteckningar visar, att RPS regelmakare instruerar handläggare hur de skall manipulera lagen och t.o.m. direkt uppmanar handläggarna att bryta mot lagen.

Domstolsutlåtanden i vapenmål: Numera begär polismyndigheterna regelbundet att domstolen skall infordra ett yttrande från RPS, på instruktion från regelmakaren vid konferensen 2003.

Det är en klar jävssituation, när RPS skall uttala sig om sina egna föreskrifter och allmänna råd som om man vore utomstående expert.

I många utlåtanden i vapenmål söker regelmakaren förmå domstolen att döma enligt allmänna råd, vilket strider mot regeringsformen som säger att endast lag skall ligga till grund för dom.

Uttalanden i tidningar, TV, radio och andra media: Regelmakaren framträder ofta i media och citerar både myter och otillförlitlig statistik som om det vore sanningar.

Påverkan på politiker: Politiker är hänvisade till utomstående för sakkunskap i vapenfrågor. Enligt svensk rättstradition är det naturligt att en statlig myndighet ges denna uppgift. Men om myndighetens representant missbrukar sin makt manipuleras politikerna med uppgifter som inte har verklighetsgrund.

Åsidosättande av myndighets ansvar: SVF är av den uppfattningen, att RPS inom regelmakarens ansvarsområde ej följer de regler som stipuleras för en myndighet enligt författningsförordningen, verksförordningen, regeringsformen, tryckfrihetsförordningen m fl lagar)

De senaste 10 årens erfarenheter har visat att det i högsta grad inverkar menligt på rättssäkerheten och rättstryggheten för de legala vapenägarna, att en sådan makt är koncentrerad till en enda myndighetsrepresentant. För att motverka detta begär SVF, att Regeringen dels ändrar på regleringsbrevet för RPS, dels skapar ett "vapenråd" med uppgift att samråda med RPS innan denna myndighet utfärdar föreskrifter och allmänna råd.

Ett sådant vapenråd kan ha det "Etiska Rådet" inom RPS som modell, dock bör det, i likhet med det finska vapenrådet, inkludera representanter för jägar/skytte/samlarorganisationer, handlare m.fl. aktörer inom det civila vapenområdet. Det bör således innehålla ledamöter med inte bara juridisk kompetens utan också kunskap om jakt, idrottsskytte och historiskt vapensamlande.

Ett brev till Justitiedepartementet har sänts om detta. Kopia kan fås från kansliet.