Med många vapen

Vapenägaren begärde från rikspolisstyrelsen (RPS) statistik över antal legala vapenägaren som hade fler än 6, 10, 15 respektive 20 vapen för målskjutning. Svaret kom i tabellform:

> 6 vapen 3.636 skyttar (1,6%)
> 10 vapen 1.276 skyttar (0,6%)
> 15 vapen 477 skyttar (0,2%)
> 20 vapen 214 skyttar (0,1%)

Om man enbart ser till enhandsvapen:

> 6 enhands 1.528 skyttar (0,7%)
> 10 enhands 378 skyttar (0,17%)
> 15 enhands 121 skyttar (0,05%)
> 20 enhands 47 skyttar (0,02%)

Det finns ca 225.000 registrerade idrottsskyttar. Mer än 220.000 = över 98%, har max 6 vapen för målskjutning. Detta visar, att den stora skaran av idrottsskyttar klarar sig med 1-6 vapen men att det finns en försvinnande liten andel skyttar, som är aktiva i ett stort antal grenar och därför behöver fler idrottsvapen.

Regeringen vill, på förslag av RPS, införa en vapengarderob för idrottsskyttet. Förslaget är språkligt så oklart formulerat att det är svårt att avgöra, hur Regeringen har tänkt sig denna målskjutningsgarderob. Det står dock klart, att det kritiska i denna garderob är antalet ingående enhandsvapen.

Med motiveringen att man vill undvika "okynnesinnehav" av idrottsvapen vill således Regeringen införa vittgående restriktioner redan från första enhandsvapnet, som kommer att ha en förödande effekt på idrottsskyttet – en av landets mest framgångsrika individuella idrottsgrenar. Trots att idrottsskyttet inte har någon koppling till vapenvåldet. Trots att det är uppenbart att antalet målskyttevapen reglerar sig själv efter skyttens behov och att "stora vapeninnehav" endast berör en försvinnande liten andel av idrottsskyttarna.

Polisen har alla möjligheter att kontrollera att en idrottsskytt fortfarande har behov av sina vapen, utan att Regeringen behöver ta till inskränkningsmetoder eller prestationskrav. Ett aktivitetsintyg från skyttens förening, gärna kompletterat med eventuella rapporter om tävlingsdeltagande (utan krav på framstående resultat) torde mer än väl styrka behovet.

Lagförslaget att införa en vapengarderob för målskytte verkar mera vara betingat av en önskan att eliminera skytte som idrottsgren och skjutvapen som idrottsredskap än att uppnå den "förstärkta kontroll av vapen", som fått ge namn åt utredningen Ds 2004:32.