Motioner om bly

En oktett riksdagsledamöter, främst från (m) och (kd), har lagt inte mindre än 7 motioner om blyförbudet och ammunitionen. Motionärerna betonar att bly är en stabil metall och att det inte är vetenskapligt bevisat att metalliskt bly skulle ha någon oroande inverkan på naturen. Vidare är motionärerna helt ense om att förbud mot blyhagel i våtmarker skall bibehållas.

Motion 299 av Jan-Evert Rådhström (m) och Magdalena Andersson (m) framhäver det onödiga lidande man utsätter djuren för, eftersom det idag inte finns något annat ersättningsmaterial som är lika effektivt i ammunition som just bly. Motionärerna påpekar, att även Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) försökt förmå riksdag och regering att ändra sitt tidigare beslut om blyförbud. SVA anser, att det krävs betydligt mer forskning på området att få fram godtagbar ersättningsammunition innan man kan verkställa ett blyförbud.

Motion 330 av Carl-Erik Skårman (m) och Björn von der Esch (kd) betonar blyets förmåga att hålla en hagelsvärm samlad genom sin höga specifika vikt, samt att blyets tyngd i kulammunition innebär att en stor energimängd överförs från kulan till djuret. Samtidigt innebär blyets seghet, att kulan stoppar snabbare i djuret och risken för genomskjutning blir liten, i motsats till en stålkula, som kan gå rakt igenom utan att döda djuret. Sålunda minskar risken för skadeskjutningar.

Motionärerna anser också, att det bör utvecklas metoder för att reducera blyförgiftningsrisken och att man behöver öka kunskapen om konsekvenserna av blykoncentration vid skjutbanor. Till dess bör man kunna vänta med att fatta några beslut om blyammunition på skjutbanor.

Motion 338 av Cecilia Widegren (m) ansluter sig till meningen att man kan ta bort förbudet mot blyammunition på fast mark. Bly i metallisk form, som används vid jakt och skytte, skiljer sig från t.ex. bly i bensin, som var den blyvariant som genom miljöpartiets inflytande startade debatten.

Motionären refererar till en internationell konferens i Rom i september 2004 med 140 deltagare från 20 länder. Vid denna konferens konstaterade man, att det inte för närvarande finns något rimligt alternativ till bly i kulammunition och hageldito. Den kombination av nickel-tungsten, som amerikanska försvaret använt som substitut för bly i kaliber 5.56, har visat sig vara cancerframkallande.

Motion 345 av Patrik Norinder (m) belyser forskningsresultat och refererar till forskarna Ulf Qvarfort och Annica Waleij. Enligt dessa är exponeringen av bly till människa internationellt sett låg i Sverige. Största delen av det bly man får i sig utsöndras ur kroppen igen. Av det bly som tas upp av kroppen påverkar organiskt och oorganiskt bly på olika sätt. Oorganiskt bly ackumuleras i skelettet och tar lång tid att gå ur kroppen. Organiska blyföreningar kan skada blodbildning och nervsystemet, och därvid är små barn och foster särskilt känsliga.

Forskning har visat, att även om det finns en stark ansamling av bly (t.ex. vid skjutbanor) är läckaget så litet att det inte utgör något miljöhot.

Motionären konstaterar, att det idag inte finns någon forskning som stöder ett förbud mot blyammunition vid jakt på fast mark eller vid kulskytte på bana. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att innan något förbud mot bly i ammunition verkställs bör en konsekvensutredning genomföras.

Motion 401 av Bengt-Anders Johansson (m) begär likaledes, att riksdagen uppdrar åt regeringen att omedelbart tillsätta en konsekvensutredning om blyförbudet. Efter riksdagsbeslutet har regeringen redan nu flera gånger tvingats att senarelägga delförbudet eftersom konsekvenserna inte har kunnat hanteras. Motionären finner det utmärkande för hela beslutet om blyförbud att det från början saknats en konsekvensbeskrivning.

Motionären påpekar också, att Sverige skulle framstå som fullständigt unikt om bly i kulammunition skulle förbjudas. Inget annat land har genomfört något liknande.

Likaså bör inte bara de miljömässiga aspekterna belysas utan också de jaktliga konsekvenserna, eftersom ingen ersättningsammunition har kunnat visa sig ha samma effektivitet som blyammunitionen. Även det moraliska ansvaret för en effektiv jaktammunition bör belysas i konsekvensbeskrivningen.

Motion 477 av Henrik S Järrel (m) belyser blyhagelproblematiken. Anledningen till förbudet i våtmarksområden är uteslutande, att fåglar med muskelmage pickar i sig haglen tillsammans med det grus och småsten de använder för att mala sönder sin föda. När blyhaglen pulvriseras blir den sammanlagda blyytan som angrips av magsyran större, med förgiftning som följd. Intakta blyhagel däremot löses ej upp av magsyran, varken hos fåglar eller däggdjur. Av detta följer att blyhagelförbud på våtmark bör bestå men däremot ej på fast mark.

Motionären påpekar, att blykulor som legat i marken i mer än 1000 år endast har transporterat korroderat bly max 1,5 cm. Telia har miljontals ton blykabel i marken och landets elverk minst lika mycket blymantlade kablar i marken, utan att detta anses utgöra någon fara för miljön eller grundvattnet.

Därför är det svårt att förklara, hur blyhagel kan utgöra en miljöfara på kända skjutbanor eller i skogen. Övningsskytte är viktigt för att en jägare skall bibehålla sin skjutskicklighet och övning bör ske med sådan ammunition som används vid jakt. Det finns andra material som kan ersätta bly, men det blir alltför kostsamt för att kunna ses som realistisk övningsammunition. Såvida inte, menar motionären, det är meningen att endast synnerligen välsituerade personer skall ha råd att ägna sig åt jakt …

Motionären ser det som angeläget, att lerduveskytte i samtliga grenar åter tillåts med blyhagelpatroner. Blyhagel på skjutbanorna utgör ingen miljörisk, om inte skjutbanan är olämpligt placerad. Blyhagelförbudet synes ha tillkommit för hastigt och på felaktig grund.