Skanåkers krönika: Facit av Aten: Uppgivenhet!

Det är många med mig som har varit ledsna över de svenska motgångarna inom idrottsgrenen skytte i Aten. Skyttarna kunde inte förklara varför. Det fanns ett drag av förvirring och uppgivenhet över dem.

Att leda en trupp i en så stor tävling som OS går långt utanpå andra nationella och internationella tävlingar. Det krävs stor erfarenhet och en god portion ödmjukhet (ja, ni läste rätt!) för att klara av den uppgiften. Jag vet, jag har ju varit med i många OS och inte helt utan ödmjukhet heller, även om det verkat så ibland.

En tränare kan påverka sina adepter och deras resultat på flera sätt. Direkt genom instruktioner, indirekt genom kroppsspråk, attityder och tonfall. En person som är obalanserad kan knappast inspirera skyttarna till att överträffa sig själva. "Bad vibrations", som mina vänner på Trinidad-Tobago skulle säga.

Vad vi behöver inom idrottsskyttet är lite fler ärliga entusiaster, som skapar utvecklingsmöjligheter för skyttet och lyfter fram det som den oerhört jämlika och åldersoberoende idrottsgren det faktiskt är. Som kämpar emot den förföljelse av laglydiga medborgare som det senaste årtiondet blivit en trend. För att komma dithän behöver man rensa i leden och få bort personer som "sitter på flera stolar". Skall man verka för skyttet på ena kanten kan man inte göra allt för att ta bort skyttet på andra kanten.

Idrottsligt skytte är fostrande och danar laglydiga samhällsmedborgare med god karaktär, med självdisciplin, respekt och koncentrationsförmåga. Enbart av den orsaken borde skytte införas som idrottsdisciplin redan i skolan.

Idrottsligt skytte ger sina utövare oerhört mycket tillbaka. Tillfredsställelsen att kunna överträffa sig själv i sina prestationer. Att kunna behärska ett redskap. Att få stressa av på skjutbanan är helande för själen. Tänk om alla företagsledare, ja varför inte också politiker och alla andra som har stor arbetsbörda, använde sig av skytte för att gå ner i varv! Det skulle kunna bli en hälsosam kick för företagsamheten och styrningen i landet.

Jag hyser inga tvivel om att mina framgångar inom skytte har hjälpt mig att också nå framgång inom näringslivet.

Det idrottsliga skyttet behövs i Sverige. Men karriärister och maktmyglare behövs inte!

Slut leden!

Ragnar Skanåker