"Faktablad" om magasin

 

Nyligen uttalade sig inrikesminister Mikael Damberg om kommande reglering av magasin som tydligen skulle innebära ett dråpslag emot de kriminella. För oss inom den legala vapensektorn är sådana uttalanden närmast patetiska.

I ett faktablad publicerat Oktober 2019 angående ”Reglering av vapenmagasin – nytt verktyg mot gängvåldet” finns oklarheter som innebär tveksamhet om vem som har tillstånd att inneha löstagbara magasin.

De som berörs av denna oklarhet är främst enskilda samlare. Dessa har ju ofta ambitionen att visa ett vapen med samtliga de tillbehör som tillverkaren har producerat till vapnet. Det finns också vapen som redan från tillverkaren förses med flera olika löstagbara magasin.

Avses i faktabladet enbart moderna löstagbara magasin? Vissa äldre vapen har olika varianter av löstagbara magasin som inte är kompletta magasin utan utgör en del av vapnets fasta magasin, ska dessa klassas som magasin? Frågeställningen gäller även delar till fasta magasin som innehas. Samt till exempel patronband till kulsprutor av tyg eller metall.

Vidare nämns inget om storlek på magasin. Det innebär att man avser att reglera ALLA löstagbara magasin oavsett storlek. Detta strider emot EU:s Ändringsdirektiv som klart uttalade att man avsåg stora magasin för centralantänd ammunition för halvautomatiska vapen.

Så gott som alla vapen har vid inköpet ett eller flera magasin som tillhör vapnet. Ska man tvingas söka separata licenser för att få inneha dessa magasin eller ska ett eller flera magasin räknas som en del av vapnet?

”löstagbara magasin regleras på samma sätt som tillstånd att inneha ammunition”

> Detta exkluderar samlare eftersom man inte utan särskilt tillstånd får inneha ammunition till samlingsvapen, det kräver särskilt tillstånd.

”med vapentillstånd som vill inneha ett magasin för ett annat ändamål än vad vapentillståndet omfattar”

”Samling” är ett sådant tillstånd som anges på vapentillståndet. Denna skrivning antyder att samlare skulle kunna inneha löstagbara magasin för samling.

Men förslaget tar överhuvudtaget inte upp samlare som inte innehar vapen utan endast samlar vapenmagasin. Förslaget innebär att dessa måste söka tillstånd för de magasin de redan innehar samt de som i framtiden anskaffas.

”Museer, enskilda samlare samt enskilda med vapentillstånd som vill inneha ett magasin för ett annat ändamål än vad vapentillståndet omfattar behöver dock ansöka om tillstånd.”

Detta antyder att om man vill inneha magasinet för samma ändamål som vapentillståndet, dvs samling, behöver man inte ansöka om tillstånd.

”… kommer alltså inte att behöva söka tillstånd för magasin som innehas till vapnet så länge magasinet är avsett för samma ändamål som vapentillståndet.”

Tillstånd för jakt innefattar automatiskt också tillstånd för målskjutning. Men på tillståndet anges ”jakt”. Kommer man då inte att behöva söka tillstånd för ett magasin (där kapaciteten överstigen jaktlagstiftningens begränsningar) som används när vapnet nyttjas för målskjutning?

Vilka krav ska ställas för att erhålla licens på ett magasin?

Regeringens faktablad tar inte upp frågan om deaktiverade vapen vilka innehas med ändamål ”minne” eller ”prydnad”. I de fall dessa vapen har löstagbara magasin, menar då Regeringen att dessa kräver ett särskilt tillstånd för innehav?

Regeringens faktablad tar inte heller upp möjligheten att inneha deaktiverade magasin, delar till magasin eller hur destruktion av magasin ska hanteras.

Inte heller nämner man något om inlösen av magasin, om t.ex. innehavaren väljer att inte söka licens för dessa. Då ska de lösas in av staten, annars handlar det om konfiskering av privat egendom.

Man har inte heller berört förvaringskrav, importkrav och hur man hanterar borttappade magasin.

Det nämns överhuvudtaget inget om att EU:s Tilläggsdirektiv inte berörde magasin för kantantänd ammunition och att regleringen således ska omfatta endast magasin för centralantänd ammunition. Detta var ju huvudmeningen i den PM som Regeringen sände ut på remiss. Av Faktabladet bibringas man uppfattningen att alla magasin berörs, även de för kantantänd ammunition.

Det är att notera att Polismyndigheten redan idag har möjlighet att beslagta bl.a. magasin enligt Rättegångsbalken och Brottsbalken. Men det krävs att man dokumenterar sitt beslag på rätt sätt. Annars blir man tvungen att lämna tillbaka föremålen. Så i slutändan handlar det kanske mera om Polismyndighetens arbetsmetoder än om ökade möjligheter att beslagta vapentillbehör.

Det klientel man är ute efter har i regel också värre försyndelser på sin meritlista än innehav av magasin …

Det finns egentligen inget som helst behov av att ha tillståndsplikt på magasin. Det förslag som Regeringen har lagt är i högsta grad ogenomtänkt, åtminstone i den version det har presenterats som ett Faktablad.

Ett vapen består normalt av 3 tillståndspliktiga delar (låda, slutstycke, pipa). Samtliga dessa har serienummer. På alla vapen är slutstycket lätt demonterbart från vapnet utan behov av verktyg. På vissa vapen kan även pipan demonteras med ett enkelt handgrepp. Om magasin ska bli tillståndspliktiga för vapen, är det då meningen i förlängningen att slutstycke och pipa ska ha egna tillstånd eftersom de i princip kan hanteras som lösa delar, precis som magasin?